Det var dags för en träff med den finländska pressen för Pernilla på söndagseftermiddagen i Baku. Avslappnad och med rösten i behåll samlades vi för höra det senaste hon hade att berätta, inget nytt på schlagerhimmelen egentligen, pigg och glad var hon, fick de flesta frågor på svenska vilket kändes lite speciellt.
Lilian överlämnade också en present, det är ju air condition lite här och där så det kan va bra att ha en scarf och färgerna passade perfekt till Pernillas naglar, vilken fullträff, bingo. Och så passar det ju med Eurovision loggan också. Det är ju aldrig lätt att hitta presenter tll personer med god smak för det har Pernilla, hon har en personlig klädstil och det gillar vi!
En lunch på fountain square tillsammans med David, gott och trevligt på ett mysigt cafe och lite konstigt kändes det när man hör den akustiska versionen av Cara Mia i bakgrunden men den versionen passade ju in just till lunch.
Den azeriska maten gillar jag- grillat= grillade grönsaker och kött, smakar bara så mums.
Vi hann också med att prova azeri folkdräkt och bli fotograferad- hur turistiskt är inte detta men det va so fun. Vi hade kul och det hade de förbipasserande också.
När ni åker till Baku så rekommenderar jag att ni undviker cafeet vid Maiden’s Tower, här försökte dom blåsa oss nåt kopiöst; en the, en capuccino , en alkoholfri öl och en vattenpipa skulle gå på 61 manat! Till slut fick dom 34 manat, sprang ännu efter oss men inga fler pengar.
Kvällens höjdpunkt var en middag i Ralpf Siegels sällskap.
Även denna dag diskuterades glaskvalitet, smart som jag var satte jag mig vid ett glas med stil, annat vad det till höger om mig!
Han hade en tillställning på sitt hotell och firade 40 år i Eurovision. Han är Mr Eurovision kan man säga, har hållit på med denna typ av musik i över 40 år, fyrtio år och vem av er har inte dansat till Djungis Khan eller Ein bischen frieden.
I år har han skrivit låten för San Marino, ingen seger i år icke och knappast nån större framgång.
Under kvällen uppträdde bl. a. lokala barnkören, vilka glada ungar och även seniorerna tycktes trivas på scen.
Hilton hotel har en roterande bar på plan 25 och här kan man njuta av Eurovison drinkar- med och utan alkohol. Jag gick på ” När jag blundar” och Lilian körde en ”Euphoria” ned i halsen..
Visst är det en märklig stad detta, gillar den och skulle gärna veta lite mera om det mystiska och spelet bakom gallerierna. Hörde att ett av ”Flaming Towers” skall rivas efter Eurovision, grunden lär ej hålla och visst är det bra för säkerheten. Dessa torn är bara helt magiska, vilken utformning , här har presidentfrun lyckats mer än väl men man hade kanske lite bråttom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar