Eurovisionen 2015; Flips & flops 2005 - 2015

Det började 2005- eller var det på 70-talet. Nå, låt mig vara ärlig och medge att det var på 60 – talet!

Har ett svagt minne av Marion Rungs Tipitii. TV;n hade just dykt upp i mitt hem och en av de stora festerna var Eurovisionen som vi skulle få uppleva i en egen svartvit TV. Det var stort, mycket stort kan jag säga!

Sedan dess har det hänt mycket på alla sätt och vis.  Det har varit ups & downs för mig, dvs jag har följt med, ibland mer och ibland mindre. 70 – talet måste varit högkonjunktur med tanke på clip som jag hittat!

Ni som tror att detta är ett 3 timmars evenemang en lördagskväll i maj har helt fel, det är mycket, mycket större. Och icke att glömma antal tv-tittare, över 100 miljoner. Eurovisionen pågår året runt kan man säga och finalpreparationerna pågår i två veckor intensivt, men som sagt detta är ett helårsevent för många i världen!

Har själv fått otroligt många kompisar under alla dessa år, träffar dem 1 eller ett par ggr per år, har kul, skrattar, umgås, dansar, ylar och vrålar playback samtidigt som jag tror jag är Celine Dion och Travolta i samma skepnad!

Extremt positivt, glatt bland allt och alla. Och att icke ha lyssnat till låtarna innan man är på plats- det alternativet existerar icke.  Allt detta är som ett akvarium, vi leker som guldfiskar, simmar runt och fattar icke att det finns ett hål i glasburken, det vore bara att sparka till och vips vore vi utanför men skulle då tappa andan och ingen gillar en andfådd guldfisk. Och när allt är slut är syret också slut- ”post Eurovision depression perioden” börjar.

Ni som icke hängt med tidigare får här en kort sammanställning på de 10 åren som jag besökt Eurovisionens final på olika ställen ute i Europa.

Sedan kan ni som vill följa min blogg hitta de senaste nytt från Wien 2015 på 

Allt började i en taxi i Stockholm på väg från Lilla Essingen till Värtahamnen. Vi hade ett möte och hade en? Kiev, hmmm, Ukraina kanske??

Han behövde icke sälja in den resan länge för jag bestämde efter ett par minuter att hoppa på och boka resa samt biljetter till Eurovisionens final som skulle gå av stapeln i Ukraina eftersom Ruslana vunnit samma vår i Istanbul. I samma veva meddelar jag min kompis Lilian att jag skall ut och resa och hon bestämmer ännu snabbare än jag att också pysa till Kiev. Vi hade ingen aning om vilken Eurovision resa vi satt igång. Tack Jouni.

Har tittat lite i backspegeln vad jag fått uppleva tack vare dessa resor- ofantligt mycket, det mesta publicerbart men icke allt, något har jag säkert också glömt. Låt mig köra igång:

Invigningar och tillställningar

Invigningen i Helsingfors på Finlandiahuset hör till det stiligaste, kanske den bästa buffen som serverats, snyggt, gott och en stilig öppning. Det var också första invigningen jag var på så det kändes lite extra kaxigt. Däremot var efterfesten ingen trevlig tillställning, ni vet finsk alkohollag kryddad med sura utkastare, nån ville visa sin makt! Blodtrycket steg och var ännu bitter följande dag, inget trevligt slut på annars välorganiserade finalveckor.

Invigningen i Belgrad 2008 var annorlunda. Slut ögonen och tänk er en gammal öststatbunker som icke såg så vacker utifrån men när man kom in var det ingen brist på speglar, guld och kristallkronor. Kommer ihåg att jag tänkte på bemanningen, kändes som det fanns servitörer överallt. Vilken PPS eller TIMOVAK version använde dom månne?

Moskva 2009 ville förstås slå på stort, oj, oj! Det var röda mattor a la Hollywood vid invigningen och simbassänger i taket och allt däremellan, det fanns ingen gräns på något!

Första gången jag trampade på röda mattan och lite speciellt kändes det, det vara bara att sträcka på sig och se van ut. Ett par av mina favisar hade trampat samma matta strax före mig- grekiske Sakis och franske Patricia Kaas. Och när det var dags att åka hem från festen ”early morning” så fick man med sig vodka vid utgången - jag sa ju det fanns ingen gräns på något.

Hade också nöjet att få deltaga på en mottagning hos Sveriges generalkonsul på Nobel familjens residens i Azerbadjan. Men kanske ännu trevligare var en picnic vid Kaspiska havet med några kollegor. En TV station hade bjudit oss till en botanisk trädgård- varför vet vi icke! På vägen mot Kaspiska Havet köpte dom grillade kycklingar som slängdes in i bakluckan, lite sallad, tomater och gurka på ett annat ställe och så var lunchen klar. Härligt att sitta med tårna i vattnet och låta kycklingfettet rinna från mungiporna och allt detta i goda kompisars sällskap under solen. Sometimes less is more!

Många frågor blev obesvarade i Baku!

Videoclips

I Oslo 2010 var det nya drag för Lilian och mig. Dags för mig att ställa mig bakom kameran och Lilian framför och så har vi fortsatt som ett gammalt gift par, hittat våra platser. Det mesta gjordes på ren impuls och småroligt blev det- ja VI hade jävligt kul i alla fall. Fick tillsägelse av ”hon” framför kameran att ”skärp dig Roger”- problemet var att jag skrattade för mycket och vi fick göra om en massa tagningar bara därför att kameran skakade för mycket p gr a mitt skratt.

Och hur lätt är det att vara inne i en porraffär men låtsas att man är i en souvenirshop! Som sagt roligt var det, megaroligt.

Ett videoclip som jag alltid kommer att komma ihåg är intervjun med Loreen i Baku, hon var otroligt sympatisk och clippet har 200 000 hits- har folk inget att göra!? Och förra årets Conchita badkarsparodi går icke av för hackor, icke många 50 plussare som bjuder på sig själv på dethär viset.

Svarta drycker

Dessa har hjälpt mig och Lilian att ”överleva”, det började i Kiev med Ramazzotti och sedan har den efter den andra avlöst varandra- få se om vi upptäcker någon ny i Wien. Om icke så finns det säkert att få tag i Unicum här, Ungern är ju trots allt ett grannland.

Pelinkovac och Killepitsch- mums! Och när ni åker till Dusseldorf MÅSTE NI BESÖKA den lilla Killepitsch baren. Ni måste alltså! Fattade ni?

Minnesvärda ögonblick

Det har dansats och sjungits till många låtar i tiotals olika lokaler och tillfällen. Ett av de mest udda måste va en korgbollsplan i en förort till Baku. Ni kan tänka er fula, taskiga, sovjetiska förortshus som byggts för länge sedan och balkongerna håller på att rasa, mellan dem fixades ett utedisco och vi stuffade runt på tartandansgolv till bl a Främling och La de swinge.

Många middagar har avnjutits, allt från Mc D till mera spännande rätter, mycket junk food har det också blivit. Under resan till Kiev betalade jag mer för det norska Voss vattnet än ukrainska vodkan jag drack- äh pengar skall ju rulla och så gäller ju ”maassa maan tavalla”.

Lite fjantigt tycker någon av er men kommer ännu ihåg när jag råkade åka samma hiss som en av mina grekfavoriter. Och han pratade med mig och allt slutade med att han fixade cypriotiska flaggan till mig och den har hängt med sedan dess. Tack Constantinos.

Flaggorna och fjäderboor har åkt med land och rike runt! Dessa har varit ett perfekt sätt att synas och få uppmärksamhet, många TV kanaler och fotografer har nappat på detta dvs lättlurade.

I Oslo försökte vi göra business på flaggorna, dom importerades från Stockholm och såldes sedan utanför arenan för dyra pengar. Så jävla bra gick det icke eftersom vid senaste inventering fanns det fortfarande norska och danska flaggor på vinden. Orsaken var troligen att vi bara tog emot cash och inga kort, kanske skulle det funka med Swish och Izettle som finns nu.

Grekiska flaggorna har vi alltid med oss eftersom landet ligger nära hjärtat. Den grekiska flaggan gav oss en plats i Kiev Post 2005- alltid något att lägga till CV;n.

Jag lovar att om vi i Baku gått från lägenheten till Arenan med våra flaggor och fjädrar så hade vi fått starta vid lunch för att hinna fram till 22.00. Även om det blev taxi så pryder våra face många familjealbum i Azerbadjan. Stora, små, män, kvinnor, unga, gamla- kändes som alla ville ha foton på oss vid Arenan.

Lägenheten i Baku var säkert nåt gammalt KGB tillhål, den hade kanske varit piffig en gång i tiden nu kändes den icke speciellt lyxig men vi överlevde, döda råttor fanns- utanför alltså.  Och det gick bra att äta kokta ägg som kokats i en vattenkittel- i brist på kastruller tar man det man haver.

Hostellet vi bodde på i Belgrad var också en upplevelse, an der schönen blauen Donau- nå inte riktigt! Såg bl a ett kylskåp flyta förbi och visst är jag färgblind men icke blå/brun/grå……. Och det var compact living som gällde dessa dgr- icke många kvadratmeter för oss två, resväskor, flaggor och boor.

Resan hem från Belgrad var bland de tyngre > sen final, lång efterfest och tidig flight. Behöver jag säga något mer? Och här blev en av våra fjäderboor kvar, undrar ni då varför? Jodå, en av Teräsbetonis killar lånade en boa och han lär ha vaknat med den runt halsen följande morgon- men han tycks i alla fall ha hunnit till sängs innan flighten hem!!!!

Till Aten hade jag både flygbiljett, boende samt finalbiljett men ödet ville annorlunda- och biljetterna slängde jag i ”roskis”. Nytt jobb var alternativet och jag valde det, ett absolut rätt beslut. Fartyget jag hade fått jobb på befann sig i Aten denna just denna finaldag så jag träffade mina kompisar under eftermiddagen och med surt mod önskade dem en trevlig kväll medan jag grinig traskade tillbaks till jobbet och knöt slipsen.

Senare på kvällen kunde jag titta på myrornas krig i grekisk TV och mellan varven syntes lite från Eurovisionen. När poängen delades ut skymtade mina kompisar flera ggr i rutan medan jag sitter i ett rökrum och fattar knappt vad som håller på att ske- surt var det att icke få va med och jubla!

Ett plåster på såren blev det året efter i Finland. Till en av semifinalerna så satt jag på första raden- längst fram, det var ju något mycket speciellt. Även då var boorna med och tanken var att till varje låt ”vifta ” med landets färger- tanken var god men funkade icke i praktiken för det blev både hett och svettigt.

Det är mycket glitter på Eurovisions-scenerna men allt tycks också hamnat där för journalisterna har icke hittat dessa affärer, känns som man klär ned sig när man skall till denna tillställning, mindre vackra out fits ingen bristvara men det ger ju andra chansen att lysa!

Redan för ett par veckor sedan plockade jag ut låtar som jag tror icke tar sig till final, samt låtar som kommer att ligga i TOP 10 i finalen. Observera att jag endast lyssnat till dem, allt blir annorlunda när glittret kommit fram, urringningarna bekräftade, höjden på klackarna klarnat, rösternas falsett hörts och scenografin blottats.

Till final går icke; Ungern, Irland, Israel, Litauen, Schweiz, Tjeckien, Finland, Cypern, Vitryssland, Armenien, Portugal, Moldavien, San Marino.

Och bland TOP 10 (i random order) hittar vi; Estland, Sverige, Norge, Ryssland, Sverige, Azerbadjan, Italien, Slovenien, Australien, Österrike, kanske också Makedonien eller Island!

Ni som vill följa Eurovisionen, mina och kollegornas fortsatta äventyr kan göra det på;

www.rogerjohannesontour.blogspot.com

www.lilianseurovision.blogspot.com

www.radiointernational.tv Ett webradioprogram varje onsdagskväll

www.eurovision.tv Här hittar ni fakta

www.escradio.com Musikslinga som snurrar runt