Svarta Havet

Det var ju lite platt på denna Svarta Havs kryssning, gästerna kommer liksom inte riktigt igång. Och vädret gör ej saken bättre, regn i Odessa och även här var dropparna stora, blöta och kom tätt. Mina hälsoinspektörstanter kom på besök som vanligt, nu var dom hela fem stycken och då gäller det att ha bläckfiskstuk på allt- present, present, nästa gång skall jag säga present, present, present FOR ME. Här har jag också lärt att börja prata snabbare för då förstår dom mindre och plötsligt blir också min engelska och hörsel sämre så länge dom är ombord, men smilar gör jag ändå!!
Äntligen en regnfri destination, så skönt att komma till Jalta. Ut på stan och riktningen va torget. Lite besviken denna dag för det liksom ej hände nåt speciellt, kanske beror det på årstiden eller så börjar jag bli blasee . Testade dock det lokala brödet, hann med två Napoleonbakelser á 0,36 € styck och förstås en körsbärsjoggis. ole, dole , doff.....

Letade efter surkål till en kollega men det hittade jag ej, dock Valios ”Viola” ost i 100 grams pack, finns den ens hemma mera? Grisfötterna va billiga så också strömmingen. Här i Ukraina köper man fortfarande mjölk i plastpåsar som troligen det sedan blir matt-trasor av. Kanske jag ändå ej va så blasé!
Lärde mig också att det går att handla solkräm på ukrainska, den ena va lätt att använda den andra kladdig…..


Den veden skall slängas in i nån rysk ugn snart!

Vilken charmerande stad Sochi är, föll pladask! Det måste finnas massor med parker och just denhär årstiden hur många nyanser av grönt som helst, och inget skräp, knappt ens i papperskorgarna.
Boulevarden vid stranden höll på att vakna ur vinteridet, oj,oj vad det måste konsumeras vodka här under ljumma sommarkvällar medan technon bullrar i högtalarna. Mina kolleger var bjudna på lunch, rysk sådan, va bra att det ej gällde mig, vodkan är viktigare än zakuskan på såna luncher.
Verkar som detta är nyrika ryssars hemvist med tanke på utbudet. Inte va det billigt men det va stil, vilka skor det fanns men för många rublar kostar dom, märkesgrejer skall det va, tror ej att H& M skulle göra succe här, visst är det också ett brand men ej för Sochi boutiquerna.
OS står ju på tapeten snart och det byggs hejdlöst, lite samma arkitektur som i Ukraina= runda detaljer.Undrar när dethär huset blir klart?


Fick också grönt av Finnair att det blir flight på lördag, kul, nu femdubblas paxantalet. Dom som varit hos oss i två veckor är säkert lika glada att åka hem. Dels har oklarheten om flighten hem plågat dem och så har det ju varit lite tråkigt med så få pax och en hel del regn.
I Trabzon va gräset så grönt och långt att man t ex kunnat släppa ut kossorna på vårbete, såg inga kossor men fåren njöt av våren i Turkiet. Kanske inte det vackraste släktet som bor i dessa trakter, en del är mer fyrkantiga än nån kvadrat jag ritat på frihand men det fanns också personer som kunde deltagit i Miss Turkey.
Bestämde att jag skulle tralla upp till kullen, rättare sagt bergstoppen, det tog sin tid och får säkert känna nya muskler framöver. Smakade på en gudomlig smultronglass som såldes i ett kyffe, köpte också nån lokal bulle och nåt drickbart som jag avnjöt senare på toppen, många av lokalarna höll sig till nötter, nej troligen va det solrosfrön- uppenbart en söndagshit i dessa trakter. På gravgården träffade jag en familj som ville snacka men min turkiska är så dålig som den bara kan va så vi kom ej långt i samtalet. Många pratar ingen engelska man va gör det, vi kom överens ändå, köpte skor och T.shirts med smile och tummen upp eller ned.
Förstår ej riktigt detta med kvisten, fattar nån till vilken nytta?

Regn, regn, regn som senare byts ut till aska, och mera aska- 500 ton per timme eller va det per minut!.

Det regnade i Dubbis, det regnade i Kotor och det regnade på Korfu. Då är det bara att ändra på programmet och göra nåt annat. I Dubbis va planen att ta en lång promenad i solen, en fika på nåt strandhugg och så köpa nåt från lokala Konzum. Nästan allt gick i stöpet förutom promenaden, hann ta en ordentlig sådan men tydligen va kilometerfarten för långsam för sista 300 metrarna kom det droppar uppifrån, många, stora och tätt men det kroatiska vattnet torkar ju också.

Läckra Kotor kommer emot igen, åska med eko va nåt nytt. Stan ligger ju i Medelhavets längsta fjord, vackert som bara den och som sagt detta med ekoåska va nåt nytt. Det stod klättring på programmet men måste slopas för det va alldeles ”sliprot”, är stenarna hala så är dom hala och ta kullerbyttor ned för den montenegriska sluttningarna är inget för mig- och skulle va värre en kuolemanspiraali på is!



Kerkyra på våren, det skall va mycket att slå det, va skulle det va annars??!
Syns inget av den grekiska lågkonjunkturen på gatan. Och bankomaterna spottar ut pengar så mycket man vill ha, alltså är pengarna ej slut ännu. Dom får väl plocka fram de gamla drakmerna och damma av dem när euron börjar ta slut.
Hittade nya artiklar till vår shop, få se om det blir shopping nästa gång- bio-olivprodukter, nu ska rynkorna bort på gemene gäst, olivolja hjälper ju mot allt!


Korintkanalen än en gång, den nästsista gången i mitt liv, din sista blir om ett par veckor, nya skutan Katarina ryms ej i kanalen och Korintkanalshemorojder av nåt slag vill vi ej va med om. Shit att jag ej gratulerade Antonis lite tidigare på dan, han hade just fått grattis-samtal från Elena. Hade jag hunnit före hade han skickat en hälsning till henne från MOI!

Athens here I come- kanon att va tillbaks i denna stad. När jobbet va avklarat steppade jag mot stan, skulle träffa ett par kompisar för en fika. Jodu, lätt som en plätt att ta sig från Pireus till Monastraki men kanske inte just denna dag. Det va ju bara att hoppa på tåget och vips skulle jag va framme. Byta sa konduktören, byta, måste jag, javisst men inte till tåg utan buss, sprang runt ett tag och vågade till sist ta en buss även om nån sa att jag skulle ta tåget-som inte gick denna dag, grekisk logostik. Efter ett tag stannar bussen, alla hoppar ut- och jag med, då va tunnelbana nästa fortskaffningsmedel men när jag kom till Syntagma kändes allt hemma, been here done this!
Efter fikat så blev det att ta bussen tillbaks, problemet va när jag ej riktigt visste när jag skulle stiga av, mina kunskaper om det grekiska alfabetet är ju ej på top och jag ville ju ej bli akterseglare. Råkade dock trycka på stop-knappen vid rätt tidpunkt, skulle kalla tryckningen en nia på en piltavla.
Resan till och från Monastraki tog över 3h och jag hann träffa kompisarna 1,5h men det va det värt, lite greknews live är aldrig fel. Bör också nämnas att taxichaufförerna strejkade denna dag, i morgon skulle busschaufförerna göra det.

Nu skulle ja ta en promenad till Mykonos stad, en frappé eller nåt, här finns ingen risk att tappa bort sig men kalendern min bestämde nåt annat, möte, möte och möte.

Redan nu hade den isländska vulkanen börjat stressa men ingen fattade vad det kunde innebära i praktiken, och vi skulle ju skicka 200 pax från Istanbul norrut, det kan väl ej va nåt problem för Island är ju långt borta. Som alla vet så blev det värre och värre och snart fattade jag att dom ej skulle åka hem den dagen som det va planerat, det hade Moder Jord bestämt.

Till slut kom beslutet att vi lämnar Istanbul för Constanta i Rumänien och där får den som vill hoppa på bussen mot Finland, 2650 km, jodu 4dar i rumänsk buss.
Nu har 147 pax stuckit iväg, rapporterna säger att vyerna är helt makalösa, det är ju ej varje dag man åker genom Karpaterna. Hade jag haft möjlighet så hade jag hoppat på bussen. Mitt survival kit hade bestått av nackkudde, solglasögon, mobil, laptop, kartbok, sudoku, godis och vatten, kanske en liten taskumatti också!


De flesta verkade glada när dom steg på bussen, undrar hur dom ser ut när kommer till Tallinn, 2650 km lär sätta sina spår i rumpmusklerna.

Dags att knyta slipsen igen!

Vart bar det nu iväg? Till Lovely Valletta. Här är det fint, fortfarande skulle det ej bli nån succe för Dickursby färg dvs öppna ingen färghandel här. Ringblommorna har kommit så långt att dom börjar vissna och då vet ni att inte åtminstone är snö kvar.


Maltesiskt hem för nån byracka, vore en hit på Haiti!



Dags att sticka iväg, en havsdag framför oss , hoppas vädret är asbalt. Och det var det, fick mysa en stund på däck, ingen fågelskit på mig, inga egyptiska energiska flugor bara hur skönt som helst att få va i lugn ro. Femtioårsparty var det också , skutan fyllde 50 år denna dag och det skulle firas med ”kakkukahvit”, uppskattat av våra gäster.

I Kefalonia köpte jag ifjol mina schlagerbyxor, i år fanns inget som satt bra på min häck, shoppandet får vänta. Men det va ju ändå kul att höra Paparizzo i högtalarna, höra grekiska på gatan- orea, orea, poli orea, äta körsbärsjoggis och köpa torkade brödpinnar osv. Planerna var också att hoppa i shorts, slänga tårna i Medelhavet samtidigt som jag skulle greppa ett glas frappé i höger hand men nix. Hade nästan behövt långkallingar i detta busväder, usch va tråkigt. Åndå var det början på ovädret som vi hade framför oss, nu vet jag hur Björn Borg kallingarna har det i en torktumlare, ingen hit precis.

Durres eller skall vi döpa om stan till Mercedes. Måste va den populäraste bilen i denhär stan, kanske det är hit Tor en dag skall åka och sälja sin - think about it. Verkade annars som denna dag var en allmän kloakrensardag, i många gathörn stod nån och drog i ett armeringsjärn i nåt hål. Tack vare lukten drog jag slutsatsen att det va kloaken som fick sig en rensning och inget annat.



Här kan få Pauligs kaffebönor malda

Luftgevärsskytte mitt i parken


I Bari skulle jag ut på stan, visste precis vart jag skulle gå, det va bara det att här har skeppshandlarna ingen klocka. Slutligen lyckades jag dock smita iväg till min T-shirt affär, ett par stycken satt som gjutet på kroppen min så det va bara att dra fram kreditkortet och pröjsa.

Kotor är ju dockhuset vid den Adriatiska kusten. Har ni varit här, om inte så åk hit, bara såååååååååå fint. Torkade tranbär från torget, ett halvt kg och fyra dar senare hittar jag ej ett enda i hytten- bara borta. Lär ej få urinsvägsinflammation nu i alla fall. Dalmatisk prosciutto – mums, nu kan italienarna känna sig blåsta, så gott och på Konsum kostar den 15.68 kg!!!!! Nu snurrar ideerna igen hur jag skall få den ombord till våra gäster, they would love it. Hittade också cd med nån balkanstjärna, helt ok. Och dessutom hittar jag den riktiga Pelinkovac, inte den billigaste men den bästa- medicinen från Belgradtiden.

a/>
En stupränna med några år på nacken


Vart bar det iväg sedan, javisst till Dubbis. Här hade jag planerat mycket aktiviteter men vädret ville nåt annat, regn, hagel, usch va tråkigt! Hann dock på kvällen med en espresso och Pelinkovac i Dubrovniks gamla stad, det var ju en dag att fira efter alla påminnelser om nån födelsedag, hade fått betydligt färre grattisar utan facebook. Thanks än en gång till alla!
53 bast!