tisdag 20 april 2010

Regn, regn, regn som senare byts ut till aska, och mera aska- 500 ton per timme eller va det per minut!.



Det regnade i Dubbis, det regnade i Kotor och det regnade på Korfu. Då är det bara att ändra på programmet och göra nåt annat. I Dubbis va planen att ta en lång promenad i solen, en fika på nåt strandhugg och så köpa nåt från lokala Konzum. Nästan allt gick i stöpet förutom promenaden, hann ta en ordentlig sådan men tydligen va kilometerfarten för långsam för sista 300 metrarna kom det droppar uppifrån, många, stora och tätt men det kroatiska vattnet torkar ju också.

Läckra Kotor kommer emot igen, åska med eko va nåt nytt. Stan ligger ju i Medelhavets längsta fjord, vackert som bara den och som sagt detta med ekoåska va nåt nytt. Det stod klättring på programmet men måste slopas för det va alldeles ”sliprot”, är stenarna hala så är dom hala och ta kullerbyttor ned för den montenegriska sluttningarna är inget för mig- och skulle va värre en kuolemanspiraali på is!



Kerkyra på våren, det skall va mycket att slå det, va skulle det va annars??!
Syns inget av den grekiska lågkonjunkturen på gatan. Och bankomaterna spottar ut pengar så mycket man vill ha, alltså är pengarna ej slut ännu. Dom får väl plocka fram de gamla drakmerna och damma av dem när euron börjar ta slut.
Hittade nya artiklar till vår shop, få se om det blir shopping nästa gång- bio-olivprodukter, nu ska rynkorna bort på gemene gäst, olivolja hjälper ju mot allt!


Korintkanalen än en gång, den nästsista gången i mitt liv, din sista blir om ett par veckor, nya skutan Katarina ryms ej i kanalen och Korintkanalshemorojder av nåt slag vill vi ej va med om. Shit att jag ej gratulerade Antonis lite tidigare på dan, han hade just fått grattis-samtal från Elena. Hade jag hunnit före hade han skickat en hälsning till henne från MOI!

Athens here I come- kanon att va tillbaks i denna stad. När jobbet va avklarat steppade jag mot stan, skulle träffa ett par kompisar för en fika. Jodu, lätt som en plätt att ta sig från Pireus till Monastraki men kanske inte just denna dag. Det va ju bara att hoppa på tåget och vips skulle jag va framme. Byta sa konduktören, byta, måste jag, javisst men inte till tåg utan buss, sprang runt ett tag och vågade till sist ta en buss även om nån sa att jag skulle ta tåget-som inte gick denna dag, grekisk logostik. Efter ett tag stannar bussen, alla hoppar ut- och jag med, då va tunnelbana nästa fortskaffningsmedel men när jag kom till Syntagma kändes allt hemma, been here done this!
Efter fikat så blev det att ta bussen tillbaks, problemet va när jag ej riktigt visste när jag skulle stiga av, mina kunskaper om det grekiska alfabetet är ju ej på top och jag ville ju ej bli akterseglare. Råkade dock trycka på stop-knappen vid rätt tidpunkt, skulle kalla tryckningen en nia på en piltavla.
Resan till och från Monastraki tog över 3h och jag hann träffa kompisarna 1,5h men det va det värt, lite greknews live är aldrig fel. Bör också nämnas att taxichaufförerna strejkade denna dag, i morgon skulle busschaufförerna göra det.

Nu skulle ja ta en promenad till Mykonos stad, en frappé eller nåt, här finns ingen risk att tappa bort sig men kalendern min bestämde nåt annat, möte, möte och möte.

Redan nu hade den isländska vulkanen börjat stressa men ingen fattade vad det kunde innebära i praktiken, och vi skulle ju skicka 200 pax från Istanbul norrut, det kan väl ej va nåt problem för Island är ju långt borta. Som alla vet så blev det värre och värre och snart fattade jag att dom ej skulle åka hem den dagen som det va planerat, det hade Moder Jord bestämt.

Till slut kom beslutet att vi lämnar Istanbul för Constanta i Rumänien och där får den som vill hoppa på bussen mot Finland, 2650 km, jodu 4dar i rumänsk buss.
Nu har 147 pax stuckit iväg, rapporterna säger att vyerna är helt makalösa, det är ju ej varje dag man åker genom Karpaterna. Hade jag haft möjlighet så hade jag hoppat på bussen. Mitt survival kit hade bestått av nackkudde, solglasögon, mobil, laptop, kartbok, sudoku, godis och vatten, kanske en liten taskumatti också!


De flesta verkade glada när dom steg på bussen, undrar hur dom ser ut när kommer till Tallinn, 2650 km lär sätta sina spår i rumpmusklerna.

Inga kommentarer: