Då var det dags att packa det ena -och det andra i väskan, dra mot Arlanda, vidare mot London och Cape Town. Packandet inget problem men hur fanken skulle man klara av flygresan mellan London och Cape Town- sitta stilla i ett halvt dygn –usch! Men andra har ju gjort det så varför icke jag? Och visst gick det men så jävla kul var det ej, har ingen aning om hur många ggr jag tittade på klockan eller på screenen hur länge det var kvar till landning. Min stolgranne fick mig på andra tankar en stund, hon mådde inte riktigt bra och höll på att svimma, oooops vad skall jag nu göra, på ett par minuter hann jag gå igenom första hjälpskursen – det va ej så mycket att ringa 112- men behövde aldrig göra nåt eftersom hon ”kvicknade” till- toppen!
Cape Town välkomnade oss med fint väder och snabbt så var vi framme vid Cape Quarter där två nätter skulle spenderas. Och varmt var det, flinten och axlarna brände jag på några ögonblick medan jag simmade runt i poolen och beundrade utsikten mot Taffelberget, Lion’s Head och Signal Hill och annars njöt av livet till fullo.
Fotbollstadion & Waterfront va första destinationerna, är ju ingen fotbollsfreak men World Cup är World Cup och det gick av stapeln i landet ifjol och vuvuzelorna har tystnat, undrar hur ofta stadion används idag, såg rätt öde ut en dag som denna!
Första natten fixad, två under samma täcke- det funkar också! Ut på stan, HOP ON HOP OFF va dagens grej efter att ha sett Bo-Kaap(stadsdel) med sina färggranna hus.
Vid första ”Offet” var vi framme vid Taffelberget, in i linbaneburen, upp och beundra utsikten. Utsikt javisst, magnifikt häruppe även om stället är fullt med turister. Härifrån hade det varit toppen att göra en paragliding grej men kanske nästa gång…….
Ned tillbaks, HOP ON och nu blev det nästan stekta skinkor with one side eggs, dvs varmt på stolsätena, så varmt att det ej gick att sitta- ryggsäcken fick funka som kudde (eller dyna som man säger i Suomi) men är man på semester så skall man sitta i solen, det får lukta lite brännt….. Lunch i Camps Bay bland kändisarna men inga paparazzis syntes till, en god lunch, mums vilka calamaris, kunde åka dit igen och käka en sån portion en gång till. Fler stop han vi ej med den dagen, allt som vi fick till var en middag alldeles nära lägenheten, tufft va turist!
Dagen D!
Upp och hoppa tidigt, bilen skulle hämta oss 07.00 och nu var det dags att pysa norrut. Sydafrika är ett stort land, vi hade en 2.5h flygresa framför oss och ändå hamnade vi ej i Zimbabwe. Och visst var jag taggad- hur skulle det va att va på safari, vilka djur ville visa sig på cat walken, hur nära kommer man, skulle dom gilla mig eller fly direkt????? Hade bestämt att om en flodhäst springer över mig så är det bara slänga kvarlevorna in i ugnen, ingen transport norrut behövs!
I Nelspruit väntade ett litet charterplan, stort var det ju inte men både pilot, väska och vi rymdes in, platsen för co-piloten blev tom så skulle piloten typ svimma hade bara varit att hoppa in och vikariera på den lediga stolen även om jag ej hade koll på vilka spakar skulle användas, nedåt va väl målet!
Magnifikt landskap, hus, berg, vattendrag, fält och nåt som rörde sig, kolla, kolla, kolla, pekfingret fick börja jobba!! Hade sett det första djuren som dock vid närmare koll visade sig vara kossor(har sett förr såna djur)! Landningen på denna gropiga landsväg in the middle of nowhere var mjukare än landningen i Cape Town på torsdagen. Landningsbanan i Mantobeni är ju gjord för småplan och inga jumbojets, och med landningsbana menar jag en icke på år jämnad landsväg
.
Vår tracker Vestment väntade på oss, hur trevlig som helst, han klassas in i facket black, det svartaste jag sett på länge. Har redan lärt mig att här är det inget fel att snacka om blacks, alla gör det – black, coloured & white, skulle detta fungera hemma?
Nej det skulle det icke! Redan på vägen mot campen såg vi det första djuren, gissa om håren reste sig när du ser en giraff vid vägkanten, ännu till en knäande(pinkande) sådan och några elefanter på några meters håll-wow, this is it, jag är på safari!
Dags att installera sig i tältet, få instruktioner hur och vad vi skulle göra om ett lejon eller noshörning hoppade på taket osv. Det var ingen stuga vi bodde i utan ett canvastält, in kunde en struts flyga för så stort var hålet vid ”takåsen”.
De första som välkomnade mig med buller och bång var aporna, dom gillade tydligen mina Fitovers solglasögon för när vi kom tillbaks från lunchen var dom borta! Lämnade dem på terrassen men dom var ju ej kvar när jag kom tillbaks, helt enkelt borta. Såg dem ej hänga i trädet(brillorna alltså) och ingen apa bära dem heller. Undrade hur det hela gick till när dom stal glasögonen, vad hade dom tänkt göra med dem?
Fick också höra att 33 finländare hade checkat ut morgonen före, hur hade mitt face sett ut om dom varit kvar vid min ankomst???
Ut på första safari- hur många ggr skulle pekfingret flyga i luften denna gång var den stora frågan! Och vi hann ej köra långt innan de första elefanterna visade sig. Dom går ju verkligen fram som ”bulldozers”, skulle gissa att inga buskar älskar dem när dom dyker upp. Och elefanterna blir bara fler och fler, slutligen uppskattas dessa till 100. Slut ögonen och föreställ hur det är att sitta i en öppen bil mitt bland 100 elefanter mumsande på buskar och kvistar. Om nån tycker att det skulle va fjantigt så ljuger du åt dig själv, cool, cool, cool!
Impalas, sebror, giraffer, en hippo, en noshörning, fåglar av olika storlek och färg får vi se, inte helt fel.
Även om mörkret fallit på så ger sig ej guiden och trackern, dom letar efter lejonparet som skall finnas i närheten, vi sitter i mörkret tysta och lyssnar och plötsligt ryter det till, en påstigning avklarad. Bilen startas och vi kör sakta och där ligger lejonparet utmattade men är det fest så är det fest och honeymoonen fortsätter även om lampan lyser upp paret som ej tycks bry sig. Kan ju berätta att skjuten ej är så långa och många, kort och konsist är det som gäller, hannen betydligt mera ivrig än honan. Det som ändå var mer faschinerande var närheten till djuren, vi sitter några meter, kanske 6 meter från dessa lejon, ett hopp och nån av oss vore historia- no doubt!
Dagen avslutas med en superb middag tillsammans med Lyton(guiden) och ansvariga för campen, vi är nämligen de enda gästerna- private airplane, private dinner- är det fest så är det fest som sagt!
Undrar hur många ggr jag varit vaken under natten?? Om det ej va en mygga, så var det varmt eller kallt, eller så en flodhäst i dammen utanför, eller en apa på taket, eller nåt med vingar som drog en serenad, eller nån som sparka till mig för att jag snarka, eller nervositeten vad komma skulle. Nå, nu lät trummorna och det betydde att klockan va 05.00, dags att hoppa i shortsen och ta en tee med skorpa - 05.30 am skulle vi va klara för en ny safari!
Som sagt, vi hade blivit varnade x-antal ggr för apornas beteende under morgonen och dessa dök upp som på beställning. Dom va många, dom fanns på taket, i trädet, till vänster, till höger och i ett obevakat ögonblick så hoppade en in genom en springa, knyckte den sista skorpan(ur burken)och borta, allt detta skedde på under 2 sekunder. Dessa kallas ”bush maffias” och det är helt klart den rätta benämningen, vilka smarta typer.
Upp i bilen, iväg på jakt efter två- och fyrfotade djur i Mantobenis 23000 hektar. Vi kör ej långt innan ”vi” hittar lejonparet på honeymoon, kändes som hannen var ännu hetare på gröten nu på morgonen än igår ikväll, det visade sig att han juckade till var åttonde minut- a tough task he has!
Då var lejonen avklarade för dagen, nu på buffeljakt, lättare sagt än gjort att hitta dem men efter ett tag hittar Mr Hawk Eye (Vestment)nåt fyrbent och det visar sig vara en buffel, ett par andra bufflar på avstånd ser jag också men mer blir det ej av den rasen!
Fåglar av olika slag dyker upp stup i kvarten och det är ju inga kråkor och skator som flyger i luften här, nej, sakerna är betydligt färggrannare.
Och impalas börjar bli vardagsmat, finns till höger och till vänster. Dessa djur lever ett skört liv, många vill åt dem och kallades av Lyton för savannens Mc Donalds(=alla vill åt dem).
Under lunchen så öppnades kranarna där uppe och molnen blev allt mörkare och allt fler och fler- up to you if you want to go or not in the afternoon. Och visst ville vi, ut på de leriga vägarna för det Mantobenska vattnet torkar också så på med kanvasponchon och upp i bilen. Lite fattigare med djur nu eftersom regnet strilar ned men vi lyckas ändå träffa en hippo, giraffer, fåglar, waterbucks och på hemvägen i mörkret ett nytt lejon som sökte efter sina kompisar. Detta lejon hade haft kuckelikuu med lejonhonan från igår men hon hade tydligen gett sparken åt honom och hittat nytt fadersobjekt.
Måndag morgon
Natten hade varit lugn, ett par waterbucks sprang nedanför trappan och nåt plaskande va det i dammen men märkbart mindre oväsen. Trummorna slog prick 05.00 och tebrickan dök upp strax efter. Hade förberett mig med vattenflaska och kamera för jag skulle ju hitta på nåt fuffens till aporna, men shit inga apor dök upp. I planen ingick att locka till mig en apa med skorpa i handen och så skulle vi fotograferas (vattenflaskan va självförsvar)men det blev det inget av. Men jag undrar om aporna anade nåt för när vi kom tillbaks hade dom använt terassen som toalett, där fick jag!
Same, same- upp i bilen och iväg.
Hinner ej långt så hittar vi lejonparet, monsieur verkade en aningens utpumpad men det har jag full förståelse för, tror han sköt ”blankt” en hel del. Vidare mot nya äventyr, ännu hade vi ju ej sett leoparden så vi var uppe i BIG4. Andra jagade också dessa skygga djur, här håller guiderna kontakt med varandra och tipsar om var djuren kan finnas så Lyton fick tips om var leoparden gömma sig.
Och visst en leopard i sikte, allt jag såg var två bakben och så hade jag sett fotspår så jag va uppe i BIG5- wow! En fikapaus på slätten, besök på ”herrtoan”, upp i bilen och vidare. Fyra par ögon spanar åt alla håll, icke så djurrikt just nu även om bytet ej va helt fel, waterbucks, impalas, gamar, gnu, apor, nåt antilopaktigt- alltid nåt en måndag morgon 06.30!!!!
Och plötsligt blev det fart, hade Dakarrallyt börjat för det va bara att hålla i sig när högsta växeln är i landrovern och vips dyker 5 lejon och två giraffer upp på landsvägen, gissa om håren reste sig- häftigt värre, sanslöst egentligen, dom står ju bara där in the middle of nowhere, vi tittar på dem och dom på oss!
Fotoshooting, svängom och lika hög fart vidare- hinner vi se leoparden eller ej? Och visst, med ett par minuters marginal, igen en adrenalinkick- JEEEEEEESUS va häftigt, hinner ta ett par foton, en video och vips är leopardhonan borta. Ungarna såg jag aldrig, bara att gräset rörde sig men även det räknas!
Tillbaks mot campen, nu kom geväret fram, oooops. Nej, ingen fara. Vi skulle gå de sista hundrametrarna, lära oss lite om den lokala floran och för att va på säkra sidan togs bössan med. Lyton berättade om buskar och blader, vilka användes av buschmännen i medicinskt syfte och vilka användes som tandborste, smart. Vackra tänder tycks folket va födda med här, vita som bara den och jämna, är helt övertygad om att tandställning ej använts. En liten zologilektion fick vi också om giraffens avföring!
Frukost, ett snack med amerikanskorna som dykt upp, packa och iväg mot flyget. Kollade med Lyton om han visste vilken terminal- no probs, jag hittar sa han! Han har jobbat i 6år på campen och kan säkert varenda stig i detta område, kan säkert köra utan belysning på natten.
En dag till hade varit det ultimata men kanske det är lika bra att åka iväg när festen är på topp, jo det är det ju, ganska få efterfester är toppen om man är ärlig!
Allt har varit super på campen, djur har vi sett, fått uppleva sol samt leriga vägar, toppen service, god mat varenda måltid. Hade föreställt mig att maten skulle vara mera lokal med nån impalabit på tallriken men så var det inte och det kan jag vid närmare eftertanke förstå, det finns ju känsliga personer.
Mike inklusive flygplan väntade på oss, vips in i planet och han påstod att det kunde bli en liten bumpy resa. Vi är ju inga grönjölingar så vi var ej rädda ett dugg och fanns ingen orsak heller, vi flög en asfalterad bana hela vägen till Nelspruit. Amerikanskorna hade åkt bil till campen dagen före just p gr a dåligt väder, till oss sade dom att det va helt ok men enligt personalen på flygplatsen hade dom varit smått hysteriska- allt en tolkningsfråga!
Thanks guys for the wonderfull experiences you gave us!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar