På flygfältet skulle ”Mr X” hämta oss för vidare färd till Khayelitscha, en plåtskjulsstad utanför Cape Town. Där skulle en natt tillbringas i ett plåtskjul för att få lite känsla hur det är för flera miljoner människor i detta land. Mr Zimbabwe alias Tewanda hittade oss slutligen på flygplatsen och färden i hans röda Mercedes modell äldre (ej 2000-tal) gick snabbt mot Madame Thopes B&B.
Till min besvikelse var det inget plåtskjul utan en liten mökki med 4 rum och kök, och här väntade ett rum med badrum och allt, rinnande vatten både in och ut. I huset regerar Thope tillsammans med sin dotter Mpho och dotterdotter Palesa, haft B&B i bortåt 10 år. Alla tre bor i ett rum, de andra rummen hyrs ut, helt dåligt kan det ej gå för hon körde i en stor Toyota a la modell större, varit i Schweiz och Australien, en företagsam dam och säkert en kvinna med power i denna hörna av townshipet.
Plåtskjul fanns det också i området, många sådana, alltså mångmånga, dvs oräkneliga. Troligen inte ett enda likt det andra och vanligaste färgen var grå men ett rosa, illgrönt eller gult dök också upp här och där.
Vi hann med en sightseeing i bil genom området, dessutom till ett par andra townships också-Nyanga och Guguletu.
I Khayelitscha bor 2 miljoner människor så ni kan tänka er att det behövs några kvadratmeter för att få plats för alla. Under resan får vi höra historier av Madame Thope, jag blev speachless av allt, hur kan man ha behandlat folk på detta sätt under apartheid, ofattbart. Mordet på svenskan är på allas läppar här och de flesta tycks va övertygade att det är brudgummen som fixat till det. Under bilturen ser vi platsen där troligen mordet planerades, platsen dit dom va på väg, platsen där hon hittades mördad, där han fick lift, polisstationen dit han kom osv.
Största överraskningen för mig här var att det bor så många där samt att det fanns stora köpcentran som i vilken förort som helst, hade gissat på en tiondedel av befolkningen och mera torgstuk! Här existerar ej höghus dvs det byggs på bredden och ej höjden.
Medan vi var ute på biltur, fixade Mpho middag och det lyckades hon med äran i behåll, mums va gott!
Ingen rövade bort oss under natten heller men det hade i och för sig varit rätt svårt, vi sov bakom galler och grindar av olika slag, nästan som i en safe!
Nu skulle vi ut på en walking tour bland de lokala, första anhalten var en getfarm mitt bland alla hus, t o m med ett skadat luktsinne kunde man hitta fram, stackars grannar.
Sedan blev det skomakare, nån fyllis kom emot, lokala toaletter, lokala kvartersbutiken, dagis och en av många barer. Så strax efter 10.00 am så halsade jag en liters ölflaska, vad gör man inte för att göra ägarinnan glad, hela 1€ kostade den flaskan och där satt vi bland lokalbefolkningen och hade hur trevligt som helst, kunde varit på en melliskuppila hemma.
den lokala barens musikanläggning
Happy New Year önskades oss många ggr.
Hitten var ändå dagiset med alla smilande ungar, enkelt inrett, såg inga leksaker, mycket lydiga, vinkande och synnerligen glada ungar. Och att bli fotograferade var ju en hit, en ännu större hit var när dom skulle kolla bilden, trodde jag skulle bli uppäten av 15 barn som rev i mig, nå rättare sagt min kamera. Åker ni till Cape town så missa ej denna upplevelse att bo i township- a must helt enkelt, BIG hit nr2 under vistelsen här.
Thanks to the three girls, good luck with ”sharing the cake”.
www.kopanong-township.co.za
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar