Flyget tar oss tillbaks till C T och där väntar en hyrbil. Hmmmmmmmm! Jag hade bestämmt att jag tar vakansen som co-driver, kändes bättre att jag skulle ha ansvar för GPS, aircondition, koll på vädersträck, musik, catering osv. När vi kommit ut på motorvägen konstaterar vi att det är värsta rusningstrafiken- why just now? Även om jag sitter på vänster sida tror jag att jag kör en hel del ändå. Så jävla konstigt är det sista slutligen inte, när man klarat av första rondellen och avfarterna så faller allt på plats för chauffören och vi kommer fram till Stellenbosch. Dags för rödtjut på en gång för att sänka blodtrycket!
Middag och sedan under täcket för vi ville se stan innan vi skulle ta oss ut till Stellenrust där vinprovning och light lunch stod på programmet. En ung, trevlig och smått stressad tandläkare tar emot oss och plockar fram en del vinflaskor. Mr Tertius Boschoff är icke bara tandläkare utan också vinmakare och arvtagare till en vingård på 240 hektar och granne till Rust en Vrede, trevlig som synden och ett nöje att göra business med sådana personer. Trevliga filurer är annars sydafrikanarna, känns som det finns bara trevliga människor i det här landet, spelar ingen roll om man går på gatan, är på restaurang eller är ”wherever”.
Vinerna faller mig i smaken, likaså lunchen och 2-3h rullar iväg, Tertius hoppar i bilen och kör för att kolla in nya källaren som borde va klar men….. Taxichauffören hade tidigare på dagen sagt att i detta land skall man aldrig betala nånting innan arbetet är klart och granskat.
Stellenbosch är urfint, vilka vackra hus överallt, mysigt som bara den. På kvällen hittar vi en restaurang med lokala rätter och då får bl a ugnsbakad näckros(vit, lila eller gul-no idea) ingå i menuvalet.
Mot Constantia!
Nu bär det iväg mot nya äventyr i Constantia, vingården Klein Constantia skulle besökas. Besöket börjar med en rundtur bland vinrankorna på fälten, vackra vyer från toppen och själva huset nere i dalgången ligger inbäddat i hortensior. Snart sätter skördetiden igång, 2-3 veckor och plockningen börjar och sedan en hektisk tid för alla på vingården.
Det vackra vyerna följs åt av goda viner, trevligt sällskap samt en god lunch i vinkällaren och vi får lära oss en hel del om Sydafrika. Kanske, kanske icke blir det nåt samarbete framöver. Fick också höra att Peter Frykman gillar dessa viner, han bor härborta nuförtiden! Och missa icke dessertvinet om ni får möjlighet att testa.
Härberget för natten (som visar sig bli två nätter) blir ett guest house i ett villaområde(typ Djursholm), icke så livat här men desto fler murar, patrullerande vakter, larm av olika slag. Hoppa icke upp på nån mur här för då kan du få dig en elstöt eller ett skott från en bössa, armed response skyltar överallt.
Och tvättmaskin fanns, tre maskiner på raken så mörkret hinner nästan falla innan vi kommer ut ”på byn”. När vi äntligen hittar köpcentret bestäms att det blir take out- kanske säkrast att komma hem innan det blir kolsvart! Mörkt hinner det bli medan vi vandrar längs de icke belysta gatorna och bara hoppas att ingen bil stannar med några par vita ögon i – if you know what I mean! Vakten i gathörnskuren ser lika glad ut som vi när vi kommer in på hemgatan. Det är ej varje dag han ser a couple walking in the dark och tänker säkert- är dom turister eller är dom turister, vet dom månne att dom är i Sydafrika.
Take out maten(pizza…………hmmmm) njuts i den fina trädgården och smakar hur bra som helst i sällskap av vin från Stellenrust.
Det va efter att vi kollat kartan som vi konstaterar att det vore smart att åka söderut nu för vi är ju i närheten av Cape of Golden Hope!
Bilar längs de fina vägarna(tycks finnas bara fina vägar), med fin utsikt, förbi bl a Simons Town hälsar på pingvinerna och snart blir det att bromsa eftersom vi är framme vid ”slutet”. Här skall man ej börja simma söderut för det är långt till nästa strand. Upp på toppen av Cape Point och ut på Cape of Golden Hope, alltid nåt att skriva in i CV;n.
Garden route
Många har nämnt denna rutt som ett måste så det var ju bara att slänga sig på N2;an och åka iväg österut. Vad skulle komma emot, joo en massa liftare på motorvägen, jättestora, torra skördade fält, strutsar i tusental, BMW förare som kör snabbt, får i ännu fler tusental och sedan icke att förglömma Halvas lakrits. Vem hade trott att man skulle möta denna godis på ett litet Farm Stall i södra Sydafrika, inte jag i alla fall. Lakritsen fick bli kvar på hyllan och i stället inhandlades Aloe Vera produkter, dessa är ju bra för allt och alla!????
Måste säga att själva rutten var en liten besvikelse, skördade vetefält har jag sett tillräckligt av i mina dagar så varför åka till Sydafrika för att kolla på sånt. Men det fanns höjdpunkter längs vägen, speciellt efter att vi kommit till Mossen Bay(där själva Garden route börjar)-höga vågor som slår mot långa, vita, grunda stränder, en hel del skog samt läckra hus till höger och vänster med utsikt utan like.
Fram till Knysna(nice-na) kom vi och till guest houset som låg uppe på höjden- hur skulle vi komma hem efter middagen. Vilka problem man har???? Kom aldrig att kolla på GPS;en hur högt vi var men direkt konstaterades det att det var alldeles för högt för att promenera hit på kvällen.
Igen ett trevligt guest house, lite annorlunda denna gång och ärligt sagt gick mungiporna lite i moll efter ”lyxlägenheten” i Constantia. Men efter några minuter konstaterades att detta var toppen, lugnt och fridfullt som bara den och detta var en bra utgångspunkt för framtida aktiviteter.
Och tänk va glad man blir när man hittar ett eluttag som gillar ”stöpseln” från datorn, den hade haft tomt batteri i ett par dgr, nästan katastrof!!!!!
Vi blev rekommenderad en restaurang i Knysna Waterfront av guest house ägaren och när vi var var klara med middagen så skulle vi bara ringa och dom kom och hämtade patrasket- minst sagt bekvämt och slut på problemen! Efter besök i stadens slum hittade vi det nya Waterfront området och JJ;s restaurang som tycktes va den populäraste för kvällen. Ägaren själv fixade ett -just det- fönsterbord. Inget fel på bordet men vi hamnade bredvid landsmän som tror dom är världsvana. Vi drog slutsatsen att åtminstone den ena var en f d SAS pilot och ej fått tillräckligt med uppmärksamhet i cockpiten, lite gratis underhållning fick vi ju och log åt fjantarna.
Restaurangen hade också ett ”house wine” som kom från Stellenrust med en snygg etikett, nåt att lägga bakom örat.
Plettenberg by day
For sale, for sale, for sale. Kändes som de flesta hus var till salu, spelade ingen roll om huset låg upp på höjden eller vid strandkanten. Orsaken till att folk vill(läs måste) sälja är skatterna, nån typ av förmögenhetsskatt vill regeringen att dom skall betala och dessutom att det skall amorteras på lånen. Det är inga fattiglappar som bor här, undrar hur det är att va fastighetsmäklare här, om det är provision som gäller är det inget hit-yrke å andra sidan är objekten många!!!
Lite ut i buschen körde vi denna dag och vips så dyker ett township upp efter en ”skakuger” och dammig landsväg. Kul att se ett sånt ställe ute på landet in the middle of nowhere! ??? shouk som vi sökte hittades aldrig, nu konstaterat att även om man har GPS så är det bra att ha en riktig vägkarta också, ta lärdom om ni skall GPS;ssa utomlands!
Även i Tsitsikama nationalpark fanns det hus(nej villor) till salu. Vem vill bo här undrade vi först men efter några km i området konstaterades att det kanske ej är fel ändå. Lite chict är det säkert och så finns det en vidunderlig strand med en liten lagun, oj, oj va fint. Men åker ni hit så akta er för vågorna, stora som hus vällde dom in över stranden och baboonsen kan hoppa fram från höger -eller vänster.
Tidigt upp och hoppa
En av de få dagar när klockan MÅSTE sättas på ringning, vi skulle ju köra närmare 500 km, usch ingen hit för mig i alla fall. En del av returen skulle gå genom samma landskap dock skulle vi missa lakritsstället. Betydligt vackrare vyer inne i landet, höga berg och djupa dalar. Är detta en tillflyktsort efter pensioneringen-nix?
En liten skogsbrand dök också upp under dagen och det visade sig att även en del vinrankor strukit med, medan andra vindruvor blivit rökdränkta. Hoppas helikoptern fick bukt på eländet.
En massa bekanta namn har dykt upp under dagarna i Wine land, ett tecken på att det finns en massa viner från Sydafrika tillgängliga i Skandinavien men alla ej testade ännu.
Slut på bilhyrandet
Vi hade gjort hotellbokningen på lördagen för Franschhouk, ägarna hade ej kollat så vi överraskade dem en aning- Which room number do you stay in, ja hur skulle jag veta det som aldrig i livet varit på orten! Frun såg verkligen ej glad ut när vi dök upp, en av de få sura jag sett i detta land. Allting ordnade sig, vi de enda gästerna, fick t o m välja rum och stället var hur läckert som helst, fem fina rum i gammal, knarrig stil, pool och en vacker innergård- vad månne detta skulle kosta att köpa? Har lärt mig att i detta land skall badrummet ligga i sovrummet dvs helst med öppen dusch, bubbelpool och kanske toalett; en aningens exhibionistiskt tycker dock jag men för all del läckert. Och för att va riktigt ärlig så kan jag tycka att det är rätt ballt, förutom dock detta med toan!!!! Till all tur har man just renoverat så det blir icke aktuellt för mig de närmaste åren.
Efter en frukost för två i trädgården(kom att tänka på Grevinnan och betjänten-why, I don’t know) så var det dags att styra mot C T International Airport och det skulle ju va hur lätt som helst. Och visst var det lätt även om det blev ett par omvägar, bland annat in i en kåkstad, riktigt spännande tyckte jag, annat tyckte chauffören, tror att blodtrycket steg till 200 minst
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar